Jag börjar verkligen tröttna på att inte skriva helt uppriktigt och ocensurerat. Uppriktighet är mer spännande. Obarmhärtighet uppriktighet kan vara pinsam men nog sjutton är även det mer spännande. Vill du läsa om om hur dålig jag är på att dammsuga (händerna-på-täcket-uppriktighet), vad jag tycker om mitt jobb eller hur det egentligen går med dejtandet (då menar jag inte ”vi gick till en mysig liten restaurang och diskuterade den senaste Batman-filmen”). Hädanefter kommer jag i princip tvinga mig själv att skriva om allt som jag egentligen vill skriva om.
Men, jag börjar med en dålig ursäkt: Just nu har jag egentligen inte tid att skriva så det blir en kort summering av ämnen som kommer att behandlas: jobb (nej skojar du), musik, sex (brist på), karriär, singelliv, dejting, fest, resor.
Efter en snabb summering av ämnena kan jag konstatera att jag riskerar att bli en gnällspik mest pga den innehållande torkan på ett av områdena. Det ironiska – eller enbart tragiska – är att ett område tar överhand oavsett hur det går inom de andra områdena. Det här kan bli tråkigt uppriktigt.
