Det blev ingen härdsmälta. Det blev snarare brist på bränsle och jag tror att en tekniker måste ha gjort sig skyldig till handhavande-fel. 

Inga ritningar behöver ritas om. Några ingredienser kan dock behöva bytas ut. Diskussioner om behovet av en säkrare, mer kontrollerat testlabb är igång.  Jag kan i nuläget varken dementera eller bekräfta ett eventuellt beslut om användning av Torium vid nästa tillfälle. Men det har varit uppe på bordet. 

Läs mer om Torium här. 

Vid det här laget känns det lite som ett kontrollerat labb-test. Missförstå mig inte. Jag försöker inte göra processen kliniskt ren… att bli förälskad. Att halka in i en förälskelse har ingenting med sterilt att göra. Men det blir ju mer likt ett labb-test därför att jag känner igen mig själv här. Jag har haft dom här känslorna förut. Men jäklar alltså. Jag kan definitivt säga att jag är hårdare den här gången. Förra gången var jag verkligen i behov. Jag sökte, suktade. Jag tog in utan att fundera en sekund. Inträdeskravet var: kvinna, vacker och i behov (mer eller lika mycket som jag själv). Så jag har utformat testet helt annorlunda i år utom på några grundläggande punkter. Inträdeskraven är satta mycket högre. Jag tror du kommer tacka mig i slutändan ändå.

Jag observerar hindren som du ska ta dig förbi på vägen. Vågskålarna som ska fyllas. Hindren som ska klaras. Vandringarna som ska göras. Djunglen du ska igenom (tigerjakt nån?). Jag tror inte på att sätta upp medvetna hinder. Ungefär som att det kan diskuteras att poliser inte får locka förbrytare till att begå brott. Självkvalificering. Gör du saker på ett sätt som jag tycker du borde göra det så får du ett plus.

Men är jag egentligen så hård när det gäller krav på antal rätt? Skriver du ett personligt brev som är övertygande så läser jag gärna. Hindren som jag inte sätter upp själv men som ändå finns där är inte krångliga att passera och jag är ganska förlåtande. Men du måste passera dem på rätt sätt. Du skulle inte kunna sno och plugga in facit från föregående års prov och tro att du klarar dig med glans.
Jag vet att när det gäller mitt hjärta så kommer jag kanske ge dig en extra chans om du sårar mig. Men det blir helt baserat på omständigheter och det blir behovsprövat.

Du kan tacka föregående gäst i mitt hjärta för att det är så här. Hon fick mig att inse att det var för lätt att ta sig in. Hon var en trojansk häst som travar in under falska förspeglingar. Men jag var ändå med och byggde upp hästen. Eller glashuset om du så vill. När första stenen kastades hade jag dock fått minnesförlust och glömt bort vad det var som hade byggts upp.

Jag själv tackar föregående gäst för att det är så här. Jag borde skicka en flaska champagne till dig som tack.

Jag är ingen spelare själv men har kompisar som spenderar en hel halvtid/heltid med att spela online. Jag har själv vuxit upp med hemdator och stöptes tidigt i formen inbunden-tonåring-med-sociala-problem. Det hjälpte ju inte speciellt mycket att mamma tyckte jag skulle gå ut. Datorn var en lojalare kompis. Det kan hända att dagens ungdom klarar den riktiga sociala kontakten bättre än jag gjorde. Men jag slås ändå av att man går miste om en hel del social kontakt sittandes vid dator. Fysisk kontakt inte att förglömma. Ett tangentbord och en mus ger bara så mycket. Vem sjutton vill hålla på med cybersex (så 80/90-tal)?

Du kan vara social idag via nätet på hur många vis du vill. Hela nätet vibrerar av social networking. Jag är själv inne i det (vilket nog egentligen var orsaken till att jag halkade ni på nätdejting). Att sedan mitt sociala nätverket på nätet inte har speciellt mycket med mitt vanliga sociala nätverk att göra spelar kanske inte så stor roll. Det tidigare blir snarare en förlängning eller en parallell del av mitt liv.

Fast lite börjar sippra över ändå.

Det kanske är mitt inbundna-tonårings-jag som inte inser att jag behöver göra kopplingen mellan dator och människa. Framför datorskärmarna sitter människorna och dom är faktiskt riktiga (människorna alltså). Meningarna dom skriver är måhända nedbrutna i ettor och nollor men från början var dom analoga och betydde något. Det är nog jag som måste förstå ettorna och nollorna för vad dom representerar.

Fast lite börjar sippra in ändå.

Jag ska på min första riktiga dejt med en människa som jag aldrig har träffat förut som jag träffat via nätet. Förut kallades det blind date (och jag känner mig som en gammal gubbe när jag skriver det). Men jag har träffat människor via nätet förut – t.o.m. innan Internet fanns. Drar jag mig väl till minnes så hade jag en nät-initierad date – eller blind date – med en tjej som jag aldrig hade träffat förut. Det var på den tiden då Internet var helt nytt och man chattade via IRC och ICQ knappt hade uppfunnits.

Ja dejten ja. Steg ett: FB-flört. Steg två: Chatt. Steg tre: Telefon (!). Steg fyra: Träff i verkliga livet.

Vi insåg rätt snabbt att vi behövde träffas om vi skulle kunna bilda oss en uppfattning om varann. I grund och botten pratar vi om 1,5h som kan sätta stopp för en icke-negligerbar andel tid av chattande/pratande om det inte finns någon attraktion att ta på. Ibland undrar man om det finns nån fördel i att börja med nätdejting egentligen när själva avgörande ändå sker när vi står öga-mot-öga.

Den asociala tonåringen får följa med och lära sig ett och annat.

Ps. Jag påpekar gärna att jag medvetet skrivit med internet-jargong för att jag ska verka nördigare än jag är. Numera är jag inte ens i närheten av att vara så nördig som jag var när jag var asocial tonåring. Ds.

Men, jag börjar med en dålig ursäkt: Just nu har jag egentligen inte tid att skriva så det blir en kort summering av ämnen som kommer att behandlas: jobb (nej skojar du), musik, sex (brist på), karriär, singelliv, dejting, fest, resor.

Efter en snabb summering av ämnena kan jag konstatera att jag riskerar att bli en gnällspik mest pga den innehållande torkan på ett av områdena. Det ironiska – eller enbart tragiska – är att ett område tar överhand oavsett hur det går inom de andra områdena. Det här kan bli tråkigt uppriktigt.

En alltigenom avkoppplande vecka i Barcelona gjorde susen. Jag är tillbaka planeten Borlänge och jobbar vidare men har lagt till och rensat bort några punkter på agendan.

Sommaren har varit bra, med en rejäl och lyckad urladdning vid Peace&Love-festivalen följt av en mindre spelning i Stockholm på X-dump filesystems. I övrigt behövde jag mest koppla av efter en intensiv vår och det är just det jag har gjort.

Fokus inför hösten blir inte att leta spelningar aktivt utan det blir att ordna någon form av management, manager el dyl och att spela in mer material, med mig själv på sång. Ett stopp i produktion av danslåtar hade varit bra så att jag kunde fokusera på att pusha ut några låtar också.

Det är tisdag idag men jag lämplig låt är ändå Tori Amos version av ”I don’t like Mondays”. Sorry.

Morgondagen blir seg. Flyg kl 08 och mellanlandning i Kopenhamn och sen vidare till Arlanda – vem hade vetat att det hade varit battre att vanta en dag med bokningen och darigenom sluppit Kopenhamn? Sen ytterligare vantande pa Arlanda darfor att inte det inte finns nagra passande flyg. En dags harligt resande. Zzz!

Vad har vi gjort da?

Tisdagen hangde vi i Juan Miro-parken och tittade pa hundar och diskuterade. Tisdagskvallen var en riktig hojdare. Gui Boratto spelade pa Club Macarena (ja jag vet att det forsta man tanker pa ar Macarena-laten). Jag, Juan, Jonte och Sebbe vantade dock ca 2,5 pa en pizza som aldrig dok upp innan vi kunde ta oss ut i natten. Val ute tog vi oss till Barrio Gotico och in pa en jazzbar (tyvarr ingen livejazz dock) for en drink och lite avkoppling. Darefter, narmare klockan 02 pa natten, begav vi oss till Macarena. Gui och hans warmup levererade riktigt bra. Nojda drog vi oss vidare mot Placa Real och spenderade ett antal timmar i glatt samsprak men alla mojliga manniskor daribland en baragare och nagra galna svenskar, givetvis. Klockren kvall.

Shopping har det inte blivit sa otroligt mycket av. Jag och Johan tog en svang till en storre shoppinggalleria for att kolla in souverirer och jeans. Jag lamnade stallet helnojd med tva par jeans och Johan med ett ganska stort men vettigt hal i planboken efter inkop av fotbollstrojor.

Johan hoppade pa flyget i formiddags men jag ar kvar i nagra dagar till. Gardagskvallen hade vi planerat att ga ut men drivet infann sig inte riktigt sa det blev valbehovlig vila. Har ar det dags for valbehovlig frukost/lunch och reka infor kvallen.

Bye!

Det var prat om shopping nu pa eftermiddagen. Mañana, mañana…

Klockan ar halv ett pa dagen och det verkligen dags att rora sig utat. Mer info foljer i veckan.

Ps. Jag har egentligen en blog pa emax.myblog.com men nan tattare drog ur pluggen. Med andra ord ar det har forsta posten i min nya blogg. Mina gamla inlagg ar troligtvis helt forsvunna.